pysselkaoset

Snöiga vindar drar över islandsgata denna morgon. 
Jag är inne och glad över att få vara hemma. Ska göra en liten avstickare till jobbet men det ligger som tur är på nära håll.

Häromdagen gick en av de gamla hjältarna där ur tiden. Jag hade ett gott öga till honom och han var riktigt dråplig vissa stunder. Oändliga dialoger som kunde pågå dygnsvis, och det slog mig många gånger hur märklig vår hjärna är och hur tragikomiskt det kan bli när impulserna slår slint.
Jag kommer sakna hans närvaro men är glad att han fick gå bort, det är jag ofta hur makabert det låter.
Glad över de som får somna in utan långdragen kamp eller smärta.  Det är skillnad på åldrande och åldrande. En del möter sina sista år i ovärdighet och dimma, en del får betrakta hela livet med klar syn. En del är ledsna ett helt liv och då hjälper klarheten föga.