pysselkaoset

Nu ska jag iväg och ta hand om ett urval av den norska förfallna befolkningen, en allsköns blandning av härliga människor. Jag förstår mig på de gamle, och jag blir glad av alla härliga ungar. De där vuxna som finns emellan har jag aldrig riktigt förstått mig på trots att jag är där själv nu. Det är inte konstig det känns skevt ibland.

Puss!

Idag är jag lat och smart. Jag orkade inte släpa mig iväg till källsoteringen så därför kikade jag mig lite omkring i jakt på en lösning. I pysselhyllan rådde en obekväm stämmning av kaos. Följaktligen forsatte jag i gårdagens spår med pappersrester som inte blivit bortplockade. 
Jag kallar manicken "pennställ på tråd"

Nu har jag pysslat så pappersklippet yrt och klistret klibbat vid allt möjligt. 

 Först tömde jag alla våra tändsticksaskar 

Sen plockade jag fram lite vackra panduropapper

Hokus pokus filiokus, tjolahopptjolahej så blev det en smyckesförvaringsgrej

Att förvara de minsta juvelerna i...

Jag vill lära mig att sticka raggsockor så snart som möjligt, helst igår.Det är så förbenat helylle och strutta runt i hemstickade sockor. Det får bestämt bli vårens projekt. Så får jag ta och lära mig världshistorien, kungaätten och ekologisk odling en annan dag.

Jag har haft röriga åsikter kring det här med traditioner. Under tonåren var jag tjurig och principfast. Allt var bara köpfest för affärerna och skapade ångest och måsten för medborgarna. Sedan blev jag hux flux vuxen, eller jag försökte leka att jag var det. Då blev jag högtidsnazi.  Julen skulle vara pompös, årsdagar med kärleken romantiska och innerliga, födelsedagar skulle firas och alla hjärtans dag skulle digna av gelehjärtan och rosor.
Det var inte heller så vidare bra, för ingen dag levde ju någonsin upp till den utopi jag skapat i mitt huvud.
Nu är jag ännu lite mer vuxen och börjar hitta ett slags avslappnat mellanting.
Det är viktigt med markeringar här i livet, små milstolpar att se fram emot. Det ger en viss trygghet med något återkommande trevligt. En liten semla på fastlagstisdagen, extra go mat på alla hjärtans dag eller lite champange till fredagen för att man har överlevt en helvetisk vecka. Å födelsedagar, det är bra grejer, en egen dag för att fira att man är i livet. Jag blev uppvaktad med en ljuvligt litet rosenträd i fredags så idag är det min tur ;)
Ha en riktigt fin och hjärtlig dag allesamman, ta vara på era hjärtan!

Det här med ekologiska skönhetsprodukter är kanon men de behöver inte alltid vara så bra på det de lovar. 
Sanningen ska sägas att ekologiska schampon kan vara en riktig bedrövelse för håret.
Jag har prövat lite hit och dit och mitt hår har blivit fetare direkt efter tvätt, torrt och sprött, eller superelektriskt.
Är smärtsamt medveten om att jag sätter fåfänga före gladare klot men känner jag mig fin och nöjd med mig själv ger jag mer till andra. Men nu my dear beloved sisters har jag hittat ett fullgott alternativ!

Jag är så innerligt förtjust i barnböcker. De är svåra att skriva för de kräver sådan enkelhet, ord som inte ska krånglas till för att göra littraturvetarna glada och bilder som rymmer hela världar.
De böcker som är skrivna just för barnet inom oss, av någon som minns hur det var är de bästa.

Jill Barklems Björnbärsstigen är ett sådant exempel. Hennes teckningar om mössens liv och förehavanden på Björnbärsstigen är helt underbara! Jag tycker fortfarande det är roligt att smyga in på barnavdelningen på Falkenbergs bibliotek, hämta boken och slinka in i den tysta lässalen. Så sitter jag en stund och myser och minns tillbaka till lillJohannas storhetstid :)



Sedan har vi Mamma Mu, världens bästa ko!
tecknad av allas vår folkära Sven Nyqvist, skriven av Jujja och Tomas Wieslander.
Dessa böcker har jag upptäckt som vuxen. Ibland behöver jag nämligen Mamma Mu för att bli
sådär "koigt" glad.




Nalle Puh, alltså orginalversionen av A.A Milne.
Ett klyftigt verk som tillokmed gripit tag i hjödartänkarnas förvirrade hjärtan.
Som barn är boken fin, som vuxen: en påminnelse om tillkrånglandet av det enkla.

"Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en. "

"Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre."

"Kanin är begåvad. Och han har Hjärna. Jag antar att det är därför han aldrig begriper någonting."

-Nalle Puh

 

Det är en uppgiven känsla... att ligga brevid gossen och lyssna till hans sömn och vara klarvaken.
Jag vill ju så väldigt gärna bara sova och koppla av. Sådana nätter är det enda som hjälper att sy.
Datorn är inte bra.. för då slår man på dagaktivitetshjärnan.
Nej, ett stilla syprojekt under en ensam lampas sken... händer som arbetar och tankar som fokuserar just på det där lilla projektet, och nästa stygn. Då blir jag sömning igen efter ett tag om jag inte envist ska slutföra saken jag började på.

Sista sömnlösa natt blev det ett hårband. En räddning för mitt livlösa barr dessa hopplösa vinterdagar.

Enda sedan jag lärt mig och steka kött i lergryta på dagcentralen där jag arbetade innan har jag trånat efter en. Och vips hittade jag en sådan bara sådär längst inne i ett skåp hos pappa. Jag adopterade den direkt utan att vederbörande blivit tillfrågad :)

Lergrytan är en enkel men smart uppfinning av våra förfäder. In med lite valfria grönsaker, kött, fågel, fisk eller mittimellan, kryddor och efter en stund har du en underbar och sund smakupplevelse. Det finnurliga är att smakerna med hjälp av lergrytan kommer fram mycket mer. Dessutom bevaras näringsämnena och man behöver inte tillsätta något fett. Vill du pröva lergrytan idag? Du får en dvd på köpet om hur just DU kan använda DIN lergryta för DINA behov... beställ nu på XXXXX
och förändra din matlagning för alltid.

Skämt åsido, jag var bara tvungen att driva lite med min egen förtjusning . Idag ska jag pröva och baka bröd i denna vackra skapelse.

Jag har pyntat mig och känner mig fin, måste ha lite bilder på en glad jag i primetimeålder. Så jag kan visa för barnbarnen vad jag har varit för en donna i mina ungdomsår ;)

Det där med hemma.
Idag ska jag hem till Falkenberg. Hem är alltid i hjärtat den karga lilla staden vid havet. Så sömnig på vintern med de vilda havet och de vindpinade karla träden, så extatiskt om sommaren... en plats i evigheten. Där dygnen är oändligt långa och byborna glada, bruna och lyckliga. 

Jag skulle önska mig en persona som var mer nyfiken på omvärlden, en som anpassade sig efter var ny miljö och skapade hem efter vägen . Så är jag inte. Kanske inte sådär dunderkul att komma på det efter att man tagit sina förhoppningar och drömmar för att pröva lyckan i Oslo. Nog blev det en början i ett fint samboskap men en massiv rollförlust för egot. Det har liksom blivit att jag genom livets vedermödor och glädjeämnen byggt min trygghet och självtillit i mitt arbete (är tjänstledig från mitt jobb på en dagcentral för dementa) och inte minst ynnesten i att ha familj och vänner mycket nära mig. Och så blir man lite liten igen när allt man är inte räknas i stora välrden. Inte kan man söka sig till den där flocken av familj för kaffe och tröst. Nej det blev ett slit... Slit med sig själv, slita lite till och sen är det bara nog. Vi ska flytta tillbaka, jag tar med mig gossen och kommer hem.Sen vill jag tro att det positiva och goda i detta kommer ordna jobb till gossen och en harmonisk tillvaro för oss Hemma i Falkenberg. 
Det måste bara bli så!