pysselkaoset

Det där med hemma.
Idag ska jag hem till Falkenberg. Hem är alltid i hjärtat den karga lilla staden vid havet. Så sömnig på vintern med de vilda havet och de vindpinade karla träden, så extatiskt om sommaren... en plats i evigheten. Där dygnen är oändligt långa och byborna glada, bruna och lyckliga. 

Jag skulle önska mig en persona som var mer nyfiken på omvärlden, en som anpassade sig efter var ny miljö och skapade hem efter vägen . Så är jag inte. Kanske inte sådär dunderkul att komma på det efter att man tagit sina förhoppningar och drömmar för att pröva lyckan i Oslo. Nog blev det en början i ett fint samboskap men en massiv rollförlust för egot. Det har liksom blivit att jag genom livets vedermödor och glädjeämnen byggt min trygghet och självtillit i mitt arbete (är tjänstledig från mitt jobb på en dagcentral för dementa) och inte minst ynnesten i att ha familj och vänner mycket nära mig. Och så blir man lite liten igen när allt man är inte räknas i stora välrden. Inte kan man söka sig till den där flocken av familj för kaffe och tröst. Nej det blev ett slit... Slit med sig själv, slita lite till och sen är det bara nog. Vi ska flytta tillbaka, jag tar med mig gossen och kommer hem.Sen vill jag tro att det positiva och goda i detta kommer ordna jobb till gossen och en harmonisk tillvaro för oss Hemma i Falkenberg. 
Det måste bara bli så!