pysselkaoset

Det är söndag, och som vanligt kokar jag mig en liten linssoppa till mig och min kärleksfulle sambo.
Vi njuter den med färsk körvel och känner oss fullkomliga när allt det närproducerade och ekologiska förnyar våra celler. Våra blickar möts i djupt själsligt samförstånd.




Därefter skördar jag elegant från mina chiliplantor och hänger de enkelt och lätt i fönstret till tork. Här ska det lagas egen chilipeppar! Pyntar såklart med små rosetter för att förena nytta med inredning.



Jag öppnar min välsorterade garderob och väljer omsorgsfullt mina kläder som idag går i det lantliga skärgårdsmysets tecken



Jag ögnar igenom utbudet av handarbete och pyssel i min loppisfyndade bokhylla som fullkomligt bågnar av
kreativa möjligheter



Jag slår mig ner vid mitt arbetsbord...


men blir plötsligt skör och kvinnligt bräcklig. Det ligger en hög med oupklarad geggamojja som ett lager över min vackra mindfullness söndag.

Jag lägger ner mina ambitioner, redigerar några bilder så de se gula och gamla ut, lägger mig
i soffan och postar ett inlägg.

Kram på er

från en rosenskimmrande mirakelhusmorsfeminist

amen

Nu har det studdsat tankar kors och tvärs. Har haft en vän jag inte sett på allt för länge på kökssoffesnack.  Det här med att träffa likasinnade människor och dela en stunds samhörighet i hur det är att ha röriga mångtänkande hjärnor skall inte undervärderas.  Nu känner jag mig neutraliserad. Det ger sådan energi, att bli påmind om att tokeriet finns i oss alla. Det är bara att somliga är bättre på att dölja det, andra som jag själv kan helt enkelt inte hålla det inkappslat.

 

Nu är det brådis, för jag har fullt upp att annlägga världens vackraste kryddträdgård iallafall på pappret.

 

God afton!

Den bästa investeringen i sommar var symaskinen, en Husqvarna Viking. När jag är lite trött eller för exempel nervös ( som jag lätt kan bli när det närmar sig kontrakt och husköps förpliktelser) är symaskinen och p1 som valium för koncetrationsproblematiska flickor som mig. Nu syr jag ett kuddfodral... för det är det ända jag känner mig hajj på under omständigheterna. Det kommer bli en hel massa kuddar innan jag får struktur i mitt innanmäte.

Idag ska vi skriva kontrakt och sen har vi köpt oss en dröm. Det läskiga med drömmar som slår in är att verkligheten möter upp dem och den är inte alltid lika vacker. Det bubblar säkert av överraskningar i det där huset,  rör som sprutar, källan som blir till en pool och tak som lutar. Men jag tror vi är redo. Jag vill ta itu med sådana saker.  Jag vill skapa ett eget hem med Espen. Ett hem är fullt med vardag och tankar på isolering och packningar men också skit under naglarna, morgonkaffe på egna förstukvisten och städdisco på högsta volym (bara för att det inte finns någon närliggande granne som man kan irriteras).

Det är hisnande när livet tar en tydlig rikting.

 

Efter en lång oförklarlig frånvaro dammar jag härmed av mitt lilla krypin i cyberspace.
Här följer en kort historia:

I början av denna sommar flyttade jag och min Espen från Oslo tillbaka till min hemstad Falkenberg. Efter mycket bärande upp och ner, kors och tvärs och upp igen gjorde vi oss hemmastadda i vår nya lägenhet . Hela faderullan med hemkommandet, nybyggandet och renässans på arbetet tog all min tid i anspråk. Det tog ett tag att foga samman en gammal miljö med ett jag som varit i Oslo och surrat runt ett år. Det tog också lång tid att bli såpass avslappnad att kreativiteten kunde sippra fram och vilja komma till uttryck igen. Nu är den här och jag börjar känna igen mig själv.

Jag hoppas att mina ord kan göra lite gott för er, och att ni vill delta i mitt livs största projekt hitills. Nämligen levandet i en alldeles egen mjölnarstuga med en kollosalt massa trädgård till.

Häng på för nu blir det åka av!