pysselkaoset

Att vara på utfärd i de dagar som kallas livet är krångligt. När du når fram till det du längtat efter slås man inte sällan av tomhet. Därefter bryts kanske vissa mönster för att ersättas av nya och så längtar man bort och iväg mot något stort, större än det som redan finns där och omsluter dig. Nu talar jag inte om religion utan självutveckling och drömmar. Jag har hållt på så länge nu. Hittat en ny väg, tröttnat och vänt tillbaka för att ta av på nästa. Det är en inneboende rastlöshet jag har svårt att bli kvitt.  

Det är tur att jag har en flytt att avstöka, en sommar att leka av mig på och en ny lägenhet att anlägga ett hem i. Därefter när jag inrett ett stort, härligt kreativt rum vill jag utveckla mitt skrivande.Jag vet inte hur, men jag vill skriva mer än det dutteliduttandet jag håller på med nuförtin. Det finns miljoner känslor där ute som behöver luftas. Jag vill skriva om svåra saker som att erkänna sina svagheter och återvinna styrka, jag vill avslöja och klottra på allt det perfekta för att det är så mycket mörkt och jobbigt bakom. Jag vill sätta ord på det, föra den lilla människans talan i den stora kalla världen. Man kan kalla det hybris, för ord har det sats på känslor i alla tider men nu är jag nyfiken på att pröva mina. Jag hoppas att jag kan göra något bra av den där rastlösheten istället för att låta den styra mig.

Det blir alltså sommarens stora utmaning att utveckla ordkonsten. Med min kära uppmuntrande skara läsare så känner jag ett spirande mod.

Tack ni varma och givmilda, ni ger mig så mycket!