pysselkaoset

Nu är det full fart framåt. Som när man cyklar ner för en väldigt brant backe med benen utsprättande, håret som ett fartstreck och en kjol upplåst i ansiktet. Det är som det är, med packning, jobbning och en och annan liten kyss däremellan. Normaliteten kommer i skymundan. Vilket bjuder på en del smaskiga och smutsiga hemligheter. Nu kommer de ut i ljuset i all sin exulisivitet.

Smuts nummer ett:
tre veckors lakan, mjuka och inrymmande  doftminnen från svettiga sommarnätter och
trötta arbetarfötter.

nummer två: det absoluta associala tillvaron. Energi och omtanke för nära och kära är borta.
Det är bara mej, mej, mej och lite Espen. Jag bloggar inte för exmpel, jag skriver bara dagbok om mig själv.
Jag planerar hur jag ska lägga upp dagarna så att det blir mest bekvämt för Mig. Ni som ändå tycker om mig och uppskattar min vänskap vill jag bara säga...  jag kommer att köpa tillbaka er tillgivenhet när jag återkommer till mitt högavlönade arbete på dagcentret. 

nummer tre: Tjuvåkande. Jag, den präktige samhällsmedborgaren har tagit helt av. Jag plankar på bussen heela tiden. De adrenalinpumpande åkturerna gör mig hög på känslan av att kanske bli upptäckt. Det tar mig tillbaka till min gränslösa ungdom då jag ägde världen. Föresten kostar det 40spänn att färdas 2 km med okända mäns kroppsbehåring kittlandes i näsan och en skönsjungande kör av diverse högröstade små ligister i öronen. 

nummer fyra: Miljömarodör. Det här bär mig emot att skriva men i slutspurten av flyttar blir jag en jävul mot miljön. Jag sorterar inte ett skit och proppar min kropp med miljarders med E:n. Det är som och gå och lägga sig utan att borsta tänderna. Det känns smutsigt ända in i själen.

Hur har ni det? Tvättar ni er bakom öronen och läser aftonbönen varje kväll?


/ Johanna 
-Allt annat än ren och ordnad