Den förföriska törnrosasömnen
Ibland glömmer jag vad det är som finns framför mig. Tankarna är långt borta vid horisonten och bygger städer medan kroppen sitter kvar i ett sammanhang som jag glömt. Jag vill vill vill så mycket som bara den i en vuxens kvinnas liv med en liten flickas otålighet. Då är det kanske tur att det då och då kommer vindar och hämtar hem mig till den där kroppen. Vips så ser ögonen igen, vips förstår jag att just jag, Johanna Jenny Jeppsson lever i ett kärleksfullt förhållande fullt med drömmar och förhoppnningar, att det är jag som har ett arbete jag älskar och ska få komma tillbaka till, att det är jag och min gosse som har ett ställe att bo tills de där drömmarna springer ifatt. Det är bara att vakna, sträcka på sig och ta in all härlighet.
så vackert och poetiskt att jag tror jag svimmar!
här är lusten tappad litegrann pga jobbet, men nu längtar jag sommarlov och att städa ordentligt: röja, slänga, skura. det är till att orka och hinna med när man jobbar heltid...
kram och än en gång tack för dina fina ord både här och i kommentar hos mig ♥
Det är faktiskt någonting bra att kunna drömma sig iväg sådär... Det är inte alla som kan. De är fast i realism och måsten. blääää för det! Ha en fin dag vännen
