pysselkaoset

I natt, under min nattpass som för övrigt var en riktigt dröm, (de gamle sov i fred och ro och jag var harmonisk) såg jag ett program om Edith Piaf. Jag har sett filmen om henne, lyssnat till hennes skönklingane franska, för man behöver inte kunna franska för att förstå passion. I ett tillstånd som man endast kan befinna sig i då man vakat allt för många timmar och befunnit sig i rum utan männsklig kontakt kom alltså denna lilla sparv och förtrollade mig. I gränslandet mellan en sovande värld, och ens egen ensamma  vakna existens är man motaglig för det mesta som i det sunda förnuftets dagsljus aldrig kommer till sin rätt. 

Hennes liv, en växlande historia mellan avgrundens djup och exstasens fjäll. Trots liknelserna vid en ros var hennes liv inte en dans på nyss omnämnda blomma. Gång på gång törnar hennes hjärta och ändå tror hon på kärleken. Hon sjunger ut den av hela sitt väsen, hon är romantiken, tragiken och passionen! Kanske hon var/är en av de få som vågar leva för kärleken, låta sig bli sårad, förkrossad men också börja tro och kasta sig ut igen.
Det är inte många hjärtan som hade klarat det. Storartade kvinna du är rosen, berusningen,euforin och romantikens stolta gudinna!