Ett döende hus
Jag ville bara visa er en vacker men sakta döende byggnad som ligger vid en älv där jag brukar gå.
Det vore allt för trist att flytta här ifrån och inte ha något minne utav det. Det finns så mycket fantasi och historia bakom alla de där mystiska fönstren. Det bara står där nu, vackert och sårat. 
Det har en sådan speciell skönhet, ni vet som sorgekransar vid en kista, som det sista lövet på ett vintertrött träd, en omfamning av två som inte ska mötas på en lång, lång tid. En sällsynt vemodig skönhet som inte snubblar över en så ofta. Som väl är, det hade mitt skönhetstörstande väsen inte klarat av.
vet du vad du borde göra? Plocka ut alla dina bästa blogginlägg med bilder och samla i en liten publikation, så får du en liten minnesbok över tiden i Norge mm.
tycker gamla mor
